Mopsi Veromaa – Normala vardagen
I det nionde avsnittet av Idrottarna berättar-serien är det Mopsi Veromaas tur att komma till tals för tredje gången. De tidigare gångerna har Veromaa skrivit om sina tankar gällande tävlingsförberedelser och uppbyggnaden av en träning, här kan ni hitta de tidigare texterna. Nu ska Mopsi berätta om ett exempel om hur hon bygger upp en träning.
Veromaa, har under sin långa karriär som började redan på 1990-talet hunnit knipa ett världsmästerskap och två Europeiska mästerskap. Förutom dessa har hon flertal VM- och EM-medaljer. Några pallplaceringar har hon också tagit i världscupssammanhang. Så hon har hunnit träna på ett och annat sätt under sin långa karriär. Mopsi har hela tiden också arbetat på sidan om sin skyttesatsning, det som är vardag för så gott som alla finländska toppskyttar. Mopsis arbetsvardag ser dock ut lite annorlunda än många andras, läs om den nedan.
I följande avsnitt kommer vi få läsa om Lumi Saikkonens upplägg av en träningsvecka.
Först kan ni läsa den översatta svenska texten och efter kommer den finska originalversionen.
Bild: Timo Takala
Normala vardagen
Min normala dagsrytm skiljer sig väldigt mycket från vardagen för en vanlig idrottare eller nästan till och med en helt vanlig människa. Jag arbetar på Posten i Helsingfors sorteringscenter på nattskiftet. Jag har alltid varit lite av en nattuggla, och efter ungefär 23 år med huvudsakligen kvällsskift bytte jag på försök till nattskift inom samma arbetsplats. Men jag fastnade för det så mycket att jag nu har jobbat ständigt natt i 3 år och snart drar det fjärde året igång.
Min arbetsvecka kör igång först på måndag kväll kl. 22 och det sista skiftet slutar på lördag morgon runt kl. 05.30. Min arbetsbeskrivning är väldigt mångsidig, så man hinner inte bli uttråkad och skiften går snabbt när det finns variation i arbetsuppgifterna.
Många morgnar när jag slutar jobbet åker jag direkt från arbetet till simhallen för att simma och basta innan det är dags att sova, som jag alltså gör på dagtid när andra arbetar. Muskelvård, det vill säga massage, eller andra viktiga ärenden försöker jag oftast boka in på måndagar eftersom jag då har fått sova lugnt natten innan. Jag är också väldigt tacksam för att vi har ett dygnet runt-öppet gym på arbetsplatsen med mångsidiga redskap och utrustning. Själv tycker jag mer om att träna efter arbetsdagens slut och klockslaget spelar egentligen ingen roll, därifrån kan man ju skönt ta en dusch och fortsätta koppla av rakt in i drömvärlden.
Mängden sömn varierar om jag har varit tvungen att boka in ärenden, men jag har turen att om jag skulle vakna i onödan är det bara att blunda så kommer sömnen lätt tillbaka. Jag kan också enkelt ställa om min sömnrytm under lediga dagar så att jag sover normalt på nätterna.
Tiden mellan arbetsdagarna ser ut ungefär som för de flesta: det finns allt möjligt hushållsarbete att göra, och ungefär 2 timmar innan arbetspasset börjar förbereder jag mig inför arbetsdagen genom att packa matlådan och göra i ordning alla saker som har med jobbet att göra.
Det måste ju medges att särskilt det första idrottsåret var väldigt nervöst kring hur dessa två skulle gå ihop. Till min glädje satte jag mitt personliga rekord (120/125) den sommaren, vilket gav tro på att detta faktiskt fungerar. Arbetsgivaren har stöttat väldigt fint med långa ledighetsansökningar för idrottens skull, och det har varit roligt att arbetskamraterna har varit med och hejat samt lyft upp mig igen när en tävling gått sämre.
Jag tror det skulle vara svårare att vänja sig vid oregelbundet skiftarbete; det passar mig att arbetet i huvudsak är vid samma klockslag. Självklart finns det mer brådskande tider, som julen, men då är det bra att få lite extra ledigt och även tjäna ihop finansiering inför nästa säsong.
Detta var min sista artikel i denna artikelserie för SFS. Tack till er som har orkat läsa dessa texter och tack även till SFS, som ordnat med många olika artiklar från idrottare att skriva och för er att läsa. Samtidigt vill jag önska en riktigt god höst och ett gott slut på det kommande årsskiftet med jul och allt.
Normaali päivä
Mun normi päivärytmi eroaa erittäin paljon normaali urheilijan tai melkeenpä tavallisenkin ihmisen arjesta. Työskentelen Postilla Helsingin lajittelukeskuksessa yövuorossa. Olen aina ollut hiukan yövalvoja ja n. 23 iltavuoropainoitteisten vuosien jälkeen vaihdoin saman työpaikan sisällä kokeilumielessä yövuoroon. Mutta tykästyin niin paljon, että nyt olen ollut jatkuvassa yötyössä jo 3 vuotta ja kohta lähtee neljäs vuosi käyntiin.
Työviikkoni käynnistyy vasta maanantai-iltana klo 22 ja viimeinen vuoro loppuu lauantai aamuun n.05.30. Työkuvani on erittäin monipuolinen, joten tylsistymään ei pääse ja työvuorot menee nopeasti kun on vaihtelevuutta työtehtävien osalta.
Useina aamuina kun pääsen töistä, lähden töistä suoraan uimahallille uimaan ja saunomaan ennen yöunille pääsyä, jotka minulla siis on päiväsaikaan, kun muut työskentelevät. Lihashuolto eli hieronnan, tai muita tärkeitä menoja yleensä yritän sijoittaa maanantai päiville, koska olen saanut nukkua edellisen yön rauhassa.
Siitäkin olen erittäin onnellinen, että meillä on työpaikalla 24/7 oleva kuntosali käytössä monipuolisilla laitteilla ja tarvikkeilla. Itse tykkään enemmän kuntoilla työpäivän päätteeksi eikä kellonajalla sinänsä ole väliä, siitähän pääsee mukavasti pesun kautta jatkamaan rentoutumista suoraan unimaailmaan.
Unien määrä vaihtelee, jos on menoja joutunut sopimaan mutta olen siitä onnekas että vaikka tulisi turhaan herättyä niin silmät kun painaa kiinni niin uni kyllä tulee helpolla takaisin. Pystyn myös hyvin vapaapäivinä vaihtaa nukkumarytmini että nukun yöt normaalisti.
Työpäivien välit koostuu samalla tavalla kuin useimmilla, että kotiaskareita riittää jos jonkinlaista ja noin 2 tuntia ennen työajan alkua alan valmistautua työpäivään kasaamalla eväät ja työhön liittyvät asiat valmiiksi.
Onhan se tunnustettava että varsinkin ensimmäinen urheiluvuosi jännitti suuresti miten nämä kaksi onnistuu yhdessä. Ilokseni tuona kesänä tein oman henkilökohtaisen ennätykseni (120/125) joka loi uskoa että kyllä tämä onnistuu. Työnantaja on tukenut erittäin hienosti pitkiä vapaapyyntölistoja urheilun takia ja on ollut mukavaa kun työkaverit ovat olleet mukana kannustamassa ja nostamassa myös taas takaisin ylös huonon kisan sattuessa.
Uskon että olisi vaikeampaa tottua vuorotyöhön, minulle sopii että työt on pääsääntöisesti samaan kellon aikaan. Tottakai on kiireisimpiä aikoja, kuten joulu, mutta silloin on hyvä saada vähän extra vapaata ja rahoitustakin tienattua seuraavaan kauteen.
Tämä olikin minun viimeinen juttutarina tässä SFSn aihejutuissa. Kiitos teille jotka olette jaksaneet lukea näitä juttuja ja kiitos myös SFSlle, joka järjesti paljon erilaisia juttuja urheilijoilta kirjoitettavaksi ja teidän luettavaksi. Samalla toivotan oikein hyvää syksyä ja tulevan vuoden vaihteen loppua jouluineen.
Kategorier:
Allmänt